Om afasi, rehabilitering och kommunikationshjälpmedel

Afasi definieras som ”språkstörning efter en förvärvad hjärnskada” (Hartelius, Nettelbladt & Hammarberg, 2008). Störningarna kan yttra sig på olika sätt och ha olika svårighetsgrad. Man kan t.ex. ha svårt att:
· uttrycka sina tankar i tal och skrift
· förstå det man hör eller läser
· benämna/känna igen siffror eller att räkna.

Afasi beror på att nervceller i hjärnan blivit skadade och dött, oftast i den vänstra hjärnhalvan där ca 95 % av befolkningen har sin ”språkliga dominans”. Hur afasin yttrar sig och hur svår den är beror på flera faktorer, bl a hur stor skadan är, var den sitter, individens möjligheter till återhämtning, tid efter skadan och rehabilitering.

Om man vill försöka förstå hur det är att ha afasi, finns information och olika simulerade exempel på denna engelska hemsida: https://blog.aphasia.com/

Annars kan man försöka föreställa sig hur det är att vara bland människor som talar ett språk som man bara förstår och kan tala till viss del (medelsvår afasi), eller inte kan förstå eller tala alls (svår afasi). Skillnaden är att vid afasi är det modersmålet som har blivit ”främmande”.

Här finns länkar till ett par korta informationsfilmer om afasi:

Umeås universitets film om afasi (ca 4 min). Klicka här

Orsaker
Den vanligaste orsaken till afasi är stroke, dvs en blödning eller propp i hjärnans blodkärl, vilket leder till syrebrist och skador på nervceller inom de drabbade områdena i hjärnan. Om skadorna finns i områden som är viktiga för språkförmågan får man afasi.

År 2015 fick 22 829 personer stroke (Riksstroke 2015). Ca 1/3 av de som får stroke har afasi i akutskedet. Av dessa har ca 40 % (drygt 3 000 personer) kvarstående afasi efter 18 månader (Laska, Hellblom, Murray, Kahan & von Arbin, 2001). Men alla kan bli bättre i sin språkliga och kommunikativa förmåga även många år efter hjärnskadan.

Ca 1/5 av de som drabbas av stroke är i yrkesverksam ålder. I åldrarna 18 – 44 år har tyvärr antalet strokeinsjuknanden ökat mellan åren 1987 – 2010 (Rosengren, Giang, Lappas, Jern, Torén & Björck, 2013). För äldre personer har antalet strokeinsjuknanden sjunkit sedan mitten av1990-talet, allra mest för personer över 65 år. Det är viktigt att förebygga riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom redan i unga år. Sådana riskfaktorer är t ex rökning, övervikt, högt blodtryck och högt blodsocker. Risken att dö av stroke har minskat betydligt i alla åldersgrupper (Rosengren et al., 2013).

Andra vanliga orsaker till afasi är traumatisk skallskada och hjärntumör, men även t ex infektioner, förgiftning, syrebrist pga hjärtstopp/kvävning samt degenerativa sjukdomar kan skada nervceller som är aktiva i språkliga uppgifter.

Rehabilitering
Rehabilitering efter hjärnskada är en viktig och ofta långvarig process. Språklig/kognitiv stimulans och träning av språklig förmåga och kommunikation behövs återkommande – för många människor hela livet. Det är viktigt att alla med afasi får träffa en logoped för att kartlägga vad som fungerar och vad personen med afasi behöver hjälp att träna. Det är också viktigt att personer i omgivningen får undervisning om afasi och om vad de kan göra för att underlätta kommunikationen.

Modern forskning slår fast att afasibehandling kan förbättra den språkliga förmågan och möjligheten att kommunicera. Studier tyder också på att behandlingen bör ges intensivt, i hög dos eller över en lång period för att ha effekt (Brady, Kelly, Godwin, Enderby & Campbell, 2016). Alla orkar inte med intensiv behandling som ges under flera timmar varje dag. Behandlingen behöver anpassas efter var och ens förutsättningar.

Det är oerhört viktigt att personen själv är motiverad till behandling och träning. Kanske dröjer det ett tag innan personen med afasi känner sig redo att gå till logoped eller delta i grupper och då behöver man respektera detta. Anhöriga kan boka tid för anhörigbesök hos logoped (inom vårdvalsavtalet) eller kontakta Afasiföreningen för att få tips och råd om hur de kan stötta och bidra till rehabiliteringen i vardagen.

Det är också viktigt att uppmärksamma om personen med afasi verkar deprimerad, då detta tillstånd är vanligt efter stroke och försvårar återhämtningen och sänker motivationen till att delta i aktiviteter. Perioder av depression är ännu mer vanligt vid afasi, men kanske svårt att upptäcka. Om ni misstänker att en person är deprimerad bör ni kontakta läkare för att få hjälp.

Stimulans och träning bör anpassas individuellt i samråd med personen med afasi och nära anhöriga. Det är också viktigt att personen med afasi kan fortsätta med olika intressen och fritidsaktiviteter i så hög utsträckning som möjligt. Man behöver göra saker som känns meningsfulla. Att delta i en afasigrupp och träna sin kommunikation tillsammans med andra som förstår vad afasi innebär är för många mycket värdefullt.

Här är en länk till filmen ”Den nya Cinna” om hur det kan vara att drabbas av stroke i ung ålder (ca 1 timme): https://www.youtube.com/watch?v=hwvF7Ostmzg

Kommunikationshjälpmedel
En del personer med afasi behöver hjälp att finna alternativa sätt att kommunicera, kanske med hjälp av kommunikationshjälpmedel. Dessa kan vara en bok eller ett häfte med bilder till stöd för kommunikationen eller för att presentera vem man är. Det kan också vara teknologiska hjälpmedel, t ex med inspelningsfunktion eller olika former av datorprogram med bilder och talsyntes. Vissa hjälpmedel kan man få förskrivna från Hjälpmedelscentralen. Det är logopeden som förskriver, anpassar och följer upp kommunikationshjälpmedel. Vad man kan få som förskrivet hjälpmedel skiljer sig mellan olika landsting.

Det blir mer och mer vanligt att personer med afasi använder appar i mobiltelefon och/eller surfplatta i syfte att kommunicera. Det finns ganska många appar med olika för- och nackdelar. Det är därför bra om personen med afasi får hjälp av logoped att prova ut vad som fungerar bäst. Användning av hjälpmedel måste ofta tränas in och de behöver följas upp regelbundet så att de är aktuella. Bildkommunikation ska ju anpassas till det som gäller just nu.

Här kan du se exempel från Örebro på hur man kan använda bildtelefoni som stöd (ca 3 min): https://www.youtube.com/watch?v=v7cF600faLA

Kommunikationsstöd
Det som är allra viktigast för personer med afasi eller andra kommunikationshinder är att personer i omgivningen kan stötta kommunikationen. Det är vi som inte har afasi (samtalspartners) som bär ansvaret för att kommunikationen fungerar, t ex att personen med afasi kan tolka det vi säger och att hen har ett sätt att svara. Detta gör vi genom att förtydliga vårt budskap med hjälp av kroppsspråk/gester, peka på bilder och saker, anteckna nyckelord och inte använda så långa, krångliga meningar. Vi måste också ta det lugnt och sänka taltempot något. Kanske behöver vi använda oss av ja/nej-frågor, ifall personen med afasi har mycket svårt att uttrycka sig.

Vi som är samtalspartners behöver också ta ansvar för att personen med afasi kan uttrycka sig och svara på våra frågor. Vi måste hjälpa till så att hen får ett säkert ja/nej-svar: om det är svårt att säga och välja rätt ord, så kan gester med huvudet (nicka/skaka) eller handen (t ex tumme upp/ner) eller skrivna ord vara till hjälp. Textade nyckelord, bilder och kommunikationshjälpmedel skall finnas till hands så att personen med afasi kan peka/visa, ifall hen klarar det. Kanske kan hen rita något eller skriva några bokstäver, så papper och penna måste också finnas. Undervisning i att stötta samtal vid afasi kan vara till god hjälp och det kan man få via Afasiföreningen eller hos logoped.

Referenser

Brady, M.C., Kelly, H., Godwin, J., Enderby, P., & Campbell P. (2016). Speech and language therapy for aphasia following stroke. Cochrane Database of Systematic Reviews, 6.

Hartelius, L., Nettelbladt, U., & Hammarberg, B. (red:er). (2008). Logopedi. Studentlitteratur.

Laska, A. C., Hellblom, A., Murray, V., Kahan, T., & von Arbin, M. (2001). Aphasia in acute stroke and relation to outcome. Journal of Internal Medicine, 249, 413-22.

Riksstroke – The Swedish Stroke Register (2015). Stroke och TIA – rapport från riksstroke

utgiven december 2016. Västerbottens läns landsting.

Rosengren, A., Giang, K. W., Lappas, G., Jern, C., Torén, K., & Björck, L. (2013). Twenty-four-year trends in the incidence of ischemic stroke in Sweden from 1987 to 2010. Stroke, 44, 2388-93.

Textansvarig Kerstin Gustafsson.